Pelle <3
Allt började för drygt 9 år sedan. Pepsi dog oväntat bara 4 dagar efter att vi hade köpt honom. Vi åkte då tillbaka till djuraffären i Katrineholm och valde då ut den svarta! En hona var det sa dem, så det blev vår lilla Tessi. Men tiden gick och vi upptäckte till slut att vår lilla Tessi hade fått "kulor". ;) hihi... Så då var vi ju tvugna att byta namn. Vi tjaffsade fram och tillbaka om det vi barn, men till slut blev det Pelle (som jag ville). Nu hade vi då en hona och en hane... hane+hona=ungar. ;) Så vi försökte få ungar på Lotta, men utan resultat. Busan kom till oss 2001 och 2002 fick hon 4 underbara ungar. Pelle blev pappa! :D Min älskade gubbe blev pappa... ungarna var underbara. Light var så lik honom. Det var verkligen en liten kopia av Pelle till sättet och allt, men Light var vi tvugna att avliva när han bara var 2,5 år. :'( <3
Men Pelle levde och mådde bra. Han har alltid varit speciell för mig. Jag visste redan från början att han var speciell. Ett band växte sig allt starkare mellan oss med åren... Busan (hans fru), Lillan och Bella (hans 2 döttrar) blev änglar före honom... :'( <3 Nu fanns det bara Pelle och Felix kvar av den familjen. Men tanken på att Pelle ska försvinna en dag har inte riktigt funnits! Men för över 1 år sedan trodde jag att det var dags. Pelle blev så dålig att han knappt stod på benen. Jag tog in honom och bäddade ner honom i inneburen, jag satt hos honom långt in på kvällen. Jag bara grät, för jag visste att han skulle somna in nu. Jag var säker! När jag inte längre såg den där gnistan i hans ögon, så var jag säker! Till slut var jag så trött så jag gick och lade mig. Vaknade tidigt på morgonen, och tog ett djupt andetag innan jag gick ut i tvättstugan för att se min älskade Pelle ligga där alldeles stilla! Jag öppnade dörren och trodde inte mina ögon. Där satt han och såg jätteglad ut. Maten var slut! :O Jag fattade ingenting, men blev såklart jätteglad. <3 Efter det har ingenting vart konstigt. Han har varit frisk som en nötkärna.
Nu är han 9 år och närmare 5 månader. Han är låg och är inte alls som förrut. Jag är livrädd. Mister jag honom nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på, för båda kommer ge vika. Han betyder så otroligt mycket för mig, jag kan inte förklara. Behöver bara skriva om det. För när jag försöker prata om det hemma, så är det ingen riktigt som lyssnar. Alla säger bara "han är ju gammal", och "är det något invärtes så finns det ju inget att göra". Det gör ju mig så mycket lugnare. NOT! Han är det finaste på denna jord. Han är all den luft jag andas! Han är ALLT!
Jag hoppas att du får stanna här ett tag till... helst vill jag ha dig här för alltid, men jag vet att det inte går. Men en stund till. Vill inte förlora dig! <3
Han klev rakt in i mitt hjärta för mer än 9 år sedan och där stannar han för all framtid!
Jag älskar dig så enormt mycket Pelle! Vart du än är, så kommer jag ALLTID att minnas och älska dig!
Men Pelle levde och mådde bra. Han har alltid varit speciell för mig. Jag visste redan från början att han var speciell. Ett band växte sig allt starkare mellan oss med åren... Busan (hans fru), Lillan och Bella (hans 2 döttrar) blev änglar före honom... :'( <3 Nu fanns det bara Pelle och Felix kvar av den familjen. Men tanken på att Pelle ska försvinna en dag har inte riktigt funnits! Men för över 1 år sedan trodde jag att det var dags. Pelle blev så dålig att han knappt stod på benen. Jag tog in honom och bäddade ner honom i inneburen, jag satt hos honom långt in på kvällen. Jag bara grät, för jag visste att han skulle somna in nu. Jag var säker! När jag inte längre såg den där gnistan i hans ögon, så var jag säker! Till slut var jag så trött så jag gick och lade mig. Vaknade tidigt på morgonen, och tog ett djupt andetag innan jag gick ut i tvättstugan för att se min älskade Pelle ligga där alldeles stilla! Jag öppnade dörren och trodde inte mina ögon. Där satt han och såg jätteglad ut. Maten var slut! :O Jag fattade ingenting, men blev såklart jätteglad. <3 Efter det har ingenting vart konstigt. Han har varit frisk som en nötkärna.
Nu är han 9 år och närmare 5 månader. Han är låg och är inte alls som förrut. Jag är livrädd. Mister jag honom nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på, för båda kommer ge vika. Han betyder så otroligt mycket för mig, jag kan inte förklara. Behöver bara skriva om det. För när jag försöker prata om det hemma, så är det ingen riktigt som lyssnar. Alla säger bara "han är ju gammal", och "är det något invärtes så finns det ju inget att göra". Det gör ju mig så mycket lugnare. NOT! Han är det finaste på denna jord. Han är all den luft jag andas! Han är ALLT!
Jag hoppas att du får stanna här ett tag till... helst vill jag ha dig här för alltid, men jag vet att det inte går. Men en stund till. Vill inte förlora dig! <3
Han klev rakt in i mitt hjärta för mer än 9 år sedan och där stannar han för all framtid!
Jag älskar dig så enormt mycket Pelle! Vart du än är, så kommer jag ALLTID att minnas och älska dig!
Kommentarer
Trackback
